Regeringskansliet

Faktapromemoria 2012/13:FPM70

Direktiv om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning

Justitiedepartementet

2013-03-07

Dokumentbeteckning

KOM (2013) 42

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning och om ersättning av rådets rambeslut 2000/383/RIF

Sammanfattning

Direktivförslaget syftar till att ytterligare närma medlemsstaternas strafflag-stiftning till varandra på området för förfalskning av euron och andra valutor. Vidare är avsikten att förbättra samarbetet mellan rättsliga och andra be-höriga myndigheter i medlemsstaterna. Direktivet föreslås ersätta rådets ram-beslut om förstärkning av skyddet mot förfalskning i samband med inför-andet av euron genom straffrättsliga och andra påföljder (2000/383/RIF), vil-ket har genomförts i Sverige (prop. 2000/2001:40 Penningförfalskning m.m.).

Förslaget bygger i stora delar på rambeslutet från 2000 och innehåller be-stäm-melser om kriminalisering av penningförfalskning och distribution av fal-ska pengar, liksom av anstiftan, medhjälp och försök till sådana brott. Vi-dare föreslås skärpta lägsta maximistraff för vissa brott. Det föreslås även in-förande av lägsta minimistraff för allvarligare brott. I övrigt innehåller initia-tivet regler om ansvar och sanktioner för juridiska personer, utvidgad juris-diktion, tillhandahållande av tvångsmedel vid utredning av misstänkt penning-förfalskning samt skyldighet att överlämna falska eurosedlar och euromynt till analysmyndigheten för analys och spårning.

Regeringen välkomnar initiativet till ytterligare åtgärder inom EU som syftar till att förstärka arbetet med att bekämpa penningförfalskning. Det finns dock skäl att under förhandlingarna noggrant analysera förslagets bestäm-melser, bl.a. i fråga om påföljder.

1Förslaget

1.1Ärendets bakgrund

Inom EU antogs i maj 2000 ett rambeslut om förstärkning av skyddet mot förfalskning i samband med införandet av euron genom straffrättsliga och andra påföljder. Syftet med rambeslutet var att närma medlemsstaternas straff-rättsliga lagstiftning till varandra för att förstärka det straffrättsliga skyddet för penningförfalskning. Rambeslutet antogs för att euron, som då in-fördes under en kort period i elva av EU:s medlemsländer, an-sågs komma att bli särskilt utsatt för förfalskningsförsök både inom och utom valuta-uni-onen. Rambeslutet omfattar åtaganden att kriminalisera fram-ställ-ande och hantering av falska pengar liksom anstiftan, medhjälp och för-sök där-till. Det reglerar även vilka straffrättsliga påföljder som gärning-arna ska kunna leda till. Vidare finns bestämmelser om ansvar och sanktioner för juri-di-ska per-so-ner samt jurisdiktion. Svenska lagändringar med anledning av bl.a. ram-beslutet trädde i kraft den 1 april 2001 och inne-bar t.ex. att brottet olov-lig be-fattning med falska pengar infördes (prop. 2000/01:40, bet. 2000/01:JuU9, rskr. 2000/01:138). Genom rambeslut 2001/888/RIF kom-pletterades det ovan nämnda rambeslutet med en bestämmelse om erkännande av principen om be-aktande av återfall i brott (recidiv) när det gäller de brott som anges i ram-beslutet. Denna komplettering föranledde inte någon svensk lag-ändring.

Den 5 februari 2013 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning, vilket föreslås ersätta tidigare rambeslut.

1.2Förslagets innehåll

Förslaget innehåller bestämmelser om kriminalisering av penning-förfalsk-ning och distribution av falska pengar, liksom av anstiftan, medhjälp och för-sök till sådana brott. Vidare föreslås skärpta lägsta maximistraff för vissa brott och lägsta minimistraff för allvarligare brott. I övrigt innehåller initia-ti-vet regler om ansvar och sanktioner för juridiska personer, utvidgad juris-dik-tion, till-handa-hållande av tvångsmedel vid utredning av misstänkt penning-för-falsk-ning samt skyldighet att överlämna falska eurosedlar och euromynt till analys-myn-dig-heten för analys och spårning.

I artikel 1 beskrivs det övergripande syftet med direktivet, nämligen att fast-ställa minimibestämmelser om definitioner av straffbara gärningar inom om-rå-det förfalsk-ning av euron och andra valutor. Direktivet syftar även till att införa gemen-samma bestämmelser för att stärka bekämpningen av dessa gär-ningar och för att förbättra utredningen av desamma.

I artikel 2 anges vad som i direktivet avses med begreppen valuta, juridisk person och Genèvekonventionen, dvs. Internationella konventionen för be-kämp-ning av penning-för-falskning av den 20 april 1929.

Enligt artikel 3.1 ska följande handlingar utgöra brott, om de begås upp-såt-li-gen:

Enligt artikel 3.2 ska de handlingar som beskrivs i artikel 3.1 omfatta gär-ningar som innebär att sedlar och mynt framställs eller har framställts med hjälp av lagliga inrättningar eller material, men i strid med rättigheter eller villkor enligt vilka de behöriga myndigheterna får ge ut sedlar och mynt.

Enligt artikel 3.3 ska de handlingar som avses i artikel 3.1 omfatta gärningar som avser sedlar och mynt som ännu inte getts ut, men som är avsedda att sättas i omlopp i en valuta som är lagligt betalningsmedel.

Enligt artikel 4 ska anstiftan och medhjälp till de i artikel 3 beskrivna brotten vara straffbart. Dessutom ska försök till de brott som avses i artikel 3.1 ac vara straffbelagt.

Artikel 5.1 anger att de gärningar som anges i artiklarna 34 ska omfattas av effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder, inbegri-pet böter och fängelse.

Artikel 5.2 föreskriver att annat straff än fängelse kan föreskrivas för brott som anges i artikel 3.1 ac och som omfattar sedlar och mynt till ett totalt nominellt värde som understiger 5 000 euro, och utan att det föreligger för-svå-rande omständigheter.

Enligt artikel 5.3 ska brott som anges i artikel 3.1 ac och som omfattar sedlar och mynt till ett totalt nominellt värde som överstiger 5 000 euro ska vara belagda med ett maxstraff på minst åtta års fängelse.

Artikel 5.4 föreskriver att brott som anges i artikel 3.1 ac och som omfattar ett totalt nominellt värde på minst 10 000 euro, eller som inbegriper allvar-liga omständigheter, ska vara belagda med ett minimistraff på minst sex må-na-ders fängelse och ett maximistraff på minst åtta års fängelse.

Artikel 6 och 7 innehåller regler om ansvar och sanktioner för juridiska personer. Medlemsstaterna ska se till att juridiska personer kan hållas an-sva-riga för brott enligt direktivet som begåtts till deras förmån. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Enligt artikel 8.1 ska medlemsstaterna se till att de har jurisdiktion över brott enligt artiklarna 34 om

I artikel 8.2 anges att de medlemsstater som har euron som valuta ska se till att de har domsrätt när brott enligt artiklarna 34 har begåtts utanför EU, i vart fall då brottet avser euron och

Enligt samma artikel ska vid lagföring av brotten varje medlemsstat se till att möjligheten att åtala för brott inte ska vara underställd villkoret att gärning-arna är straffbelagda på den plats där de begicks.

Enligt artikel 8.3 ska medlemsstaterna koncentrera de straffrättsliga förfa-rande-na till en medlemsstat, såvida det inte är olämpligt.

Artikel 9 föreskriver att medlemsstaterna ska säkerställa att effektiva utred-nings-verktyg, motsvarande dem som an-vänds för att bekämpa organiserad brottslighet eller annan allvarlig brotts-lighet, är tillgängliga vid utredning och lagföring av de brott som avses i artiklarna 34.

Enligt artikel 10 ska medlemsstaterna se till att de rättsliga myndigheterna tillåter undersökning av misstänkta förfalskningar av eurosedlar och euro-mynt undersöks för att förhindra vidare spridning. För detta ändamål ska de rättsliga myndigheterna göra provexemplar av misstänkta förfalskade sedlar och mynt tillgängliga för de myndigheter som har att utföra analyser av sådana förfalskningar.

I artiklarna 1116 finns slutbestämmelser, bl.a. om förhållandet till Genève-konventionen.

1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Straffbestämmelser som rör penningförfalskning återfinns i 14 kap. brotts-balken. Regeringen har den 21 februari 2013 beslutat om en proposition, Förfalsknings- och sanningsbrotten, i vilken en omdisponering av bestäm-melse-rna i 14 kap. föreslås. Förslaget innebär dock inte i nu relevanta delar några ändringar i materiellt hänseende.

Bestämmelserna i artikel 3 om vad som ska utgöra brott enligt direktivet har sina motsvarigheter i artiklarna 34 i rambeslutet. Handlingarna är i svensk rätt straffbelagda genom bestämmelserna om penningförfalskning, olovlig be-fatt-ning med falska pengar och brukande av falska pengar i 14 kap. 6, 6 a och 9 §§ brotts-balken. I förhållande till artikel 3.1 d är även det ansvar för försök och förberedelse till penningförfalskning som följer av 14 kap. 12 § brottsbalken relevant för Sveriges uppfyllande av åtagandet.

Bestämmelsen i artikel 4 motsvaras i hu-vudsak av de svenska bestämmelser-na om medverkan och försök, jfr 14 kap. 12 § och 23 kap. 1 och 4 §§ brotts-balken.

De föreslagna straffnivåerna i artikel 5 avviker i vissa avseenden från vad som föreskrivs i rambeslutet och överstiger i något fall motsvarande svenska straffsatser. Även om det belopp som ett brott avser har betydelse för vilket straff som ska följa på brottet, finns det inte i svensk rätt några i lag före-skrivna nominella belopps-gränser knut-na till de tillämpliga straffskalorna på det sätt som föreskrivs i förslaget. Vidare är att föreskriva lägsta minimistraff något som avviker från hur påföljds-bestämmelserna i hittills antagna direktiv utformats. För penning-för-falsk-ning och brukande av falska pengar av nor-mal-graden är straff-skalan fängelse i högst fyra år. Vid ringa brott är det före-skrivet böter eller fängelse i högst sex månader, medan det för grova brott före-skrivs fängelse, lägst sex månader och högst åtta år. För olovlig befatt-ning med falska pengar är straffet fängelse i högst två år. Straffskalan för ringa brott är böter eller fängelse i högst sex månader och i fråga om grovt brott, fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. I flera avseenden avviker således de svenska straffskalorna från vad som föreslås i direktivet. De före-slagna straffnivåerna får analyseras närmare under de kommande för-hand--ling-arna. Artikelns utform-ning i förslaget skulle kräva lagstiftnings-åtgärder.

Ansvar och sanktioner för juridiska personer, artiklarna 67, regleras på mot-sva--rande sätt i flera redan antagna instrument inom ramen för EU-samarbe-tet. De motsvarande åtagandena i de tidigare instrumenten har genomförts i Sverige genom bestämmelserna om företagsbot i 36 kap. 7-10 a §§ brotts-balken.

Bestämmelser om tillämpligheten av svensk lag, vilka motsvarar förslagets artikel 8.1, finns i 2 kap. brottsbalken. Artikel 8.2 riktar sig till medlemsstater som har euron som valuta och rör således inte Sverige. Bestämmelsen i arti-kel 8.3 om koncentration av straffrättsliga förfaranden skulle inte föranleda någon lag-ändring.

Förslaget rörande utredningsverktyg i artikel 9 har ingen motsva-righet i det gällande rambeslutet. Enligt svensk rätt knyts tvångs-medels-använd-ningen till straffskalan och gärningens straff-värde och inte som i för-slaget till en viss brottstyp (jfr t.ex. 27 kap. 18 § rättegångs-balken). Den regle-ring som föreslås i direktivet skulle kräva lagstiftnings-åtgärder.

Bestämmelsen om hanteringen av beslagtagna förfalskade pengar i artikel 10 motsvaras delvis av artikel 11 i rambeslutet. Förslaget att analys-myndig-heter--na alltid ska involveras avviker från vad som gäller i Sverige. Enligt svensk rätt ska i stället hänsyn tas till det utred-ningsmässiga behovet i det en-skilda fallet när misstänkta penningförfalskningar sänds till Statens krimi-nal-tekniska laboratorium, som är svensk analysmyndighet.

Övriga artiklar i direktivet innehåller inte bestämmelser som föranleder nå-gon re-do-görelse för innehållet i svensk rätt.

1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Kommissionen har angett att förslaget inte har några omedelbara konse-kve-ns-er för EU:s budget.

Det är inte möjligt att i nuläget närmare bedöma eventuella budgetära konse-kvenser. Utgångspunkten är dock att eventuella sådana konsekvenser, såväl nationella som inom EU, ska finansieras inom befintlig budgetram.

2Ståndpunkter

2.1Preliminär svensk ståndpunkt

Regeringen välkomnar kommissionens förslag till direktiv om straffrättsligt skydd av eu-ron och andra valutor mot penningförfalskning. Förslaget över-ens--stämmer i stora delar med det tidi-gare rambeslutet, men innehåller be-stäm-melser som syftar till att ytterli-gare förstärka arbetet inom EU med att be--kämpa penningförfalskning. Inter-nationell samverkan är en förutsätt-ning för framgång och samarbetet inom EU av central betydelse. Det finns dock skäl att noggrant analysera förslagets olika bestämmelser, bl.a. i fråga om på-följder, och att verka för att dessa får en utformning som passar in i det sven-ska straffrättsliga systemet.

2.2Medlemsstaternas ståndpunkter

Medlemsstaternas ståndpunkter är ännu inte kända.

2.3Institutionernas ståndpunkter

Europaparlamentets ståndpunkt är ännu inte känd.

2.4Remissinstansernas ståndpunkter

Förslaget har inte remitterats.

3Förslagets förutsättningar

3.1Rättslig grund och beslutsförfarande

Artikel 83(1) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-för-draget). Direktivet antas i enlighet med det ordinarie lagstiftnings-förfa-randet (artikel 294 EUF-fördraget). Rådet beslutar med kvalificerad majoritet och Europaparlamentet är medbeslutande.

3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Kommissionen bedömer att förslaget är förenligt med subsidiaritets- och pro-por-tionalitetsprinci-pen. Som skäl för detta har bl.a. annat följande skäl an-förts. Oavsett var de begås måste förfalskningar av euron anses orsaka samma skada överallt i euroområdet och det krävs att sådana förfalskningar bekämpas på likartat sätt och leder till likvärdiga påföljder. Vidare anförs att eurons särskilda ställning som gemensam valuta i den ekonomiska och mone-tära unionen kräver att skyddet av den kan garanteras på EU-nivå. Endast uni-onen är i stånd att utveckla bindande lagstiftning med verkan i samtliga med-lemsstater. Enligt kommissionen har man med omsorg säker-ställt att di-rekti--vets åtgärder inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå må-let och att de således är proportionella.

Regeringen instämmer i kommissionens bedömning att det på unionsnivå är lämpligt att vidta straffrättsliga åtgärder till skydd för euron och andra valu-tor mot penningförfalskning.

4Övrigt

4.1Fortsatt behandling av ärendet

Förslaget till direktiv kommer enligt uppgift att förhandlas i rådsarbets-grupp-en materiell straffrätt. Förhandlingarna kommer att inledas under våren 2013.

4.2Fackuttryck/termer