Regeringskansliet

Faktapromemoria 2011/12:FPM134

Monti II-förordningen

Arbetsmarknadsdepartementet

2012-04-25

Dokumentbeteckning

KOM(2012) 130 slutgiltig

Rådets förordning om utövandet av rätten att vidta kollektiva åtgärder i samband med etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster

Sammanfattning

Kommissionens förslag om en s.k. Monti II-förordning är en riktad insats med avsikt att klarlägga gällande rättsläge och förtydliga samspelet mellan utövandet av vissa grundläggande sociala rättigheter och ekonomiska friheter i enlighet med ett av fördragets mål, en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft. Syftet med förslaget är att klargöra förhållandet mellan rätten att vidta stridsåtgärder och de ekonomiska friheterna, etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster. Förslaget innehåller en bestämmelse att rätten att vidta stridsåtgärder ska respektera etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster och vice versa. Förslaget innehåller även bestämmelser om tillgång till alternativa tvistelösningsmekanismer, vad nationella domstolar ska ha för roll och om en informationsskyldighet vid allvarliga händelser för berörda medlemsstater.

En övergripande prioritering för regeringen är att eventuella EU-regler måste vara möjliga att förena med den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Regeringen är tveksam till om det är nödvändigt att på sätt som kommissionen föreslagit att genom en förordning klargöra primärrätten och gällande EU-rättspraxis och anser att frågan kräver ytterligare analys.

1Förslaget

1.1Ärendets bakgrund

Kommissionen har i inremarknadsakten, KOM (2011) 206 slutlig, identifierat tolv nyckelåtgärder för att stimulera tillväxt och stärka förtroendet för den inre marknaden. Förslaget till rättsligt instrument som syftar till att klarlägga relationen mellan utövandet av den grundläggande rättigheten att vidta stridsåtgärder och de ekonomiska friheterna, etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster är en del av en av de tolv åtgärderna, och syftar till bl.a. förbättrad social sammanhållning i EU.

Förhållandet mellan den grundläggande rättigheten att vidta stridsåtgärder och de ekonomiska friheterna, etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, har varit föremål för diskussioner sedan EU-domstolen meddelade sina domar i Laval-, Viking-, Rüffert- och Luxemburgmålen.

Den s.k. Montirapporten problematiserade kring situationen på den inre marknaden i kölvattnet av EU-domstolens domar och förutsåg att klargörande rättsliga initiativ skulle behöva utarbetas. I samband med presentationen av förslaget till en Monti II-förordning förklarade kommissionen att förslaget är tänkt att säkerställa rätten att vidta stridsåtgärder i EU och klargöra att etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster inte är överordnad rätten att vidta stridsåtgärder.

Kommissionen antog förslaget till en Monti II-förordning den 21 mars 2012.

1.2Förslagets innehåll

Syftet med förordningsförslaget är att förtydliga allmänna principer och klargöra förhållandet mellan rätten att vidta stridsåtgärder och de ekonomiska friheterna, etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster. Kommissionen föreslår en förordning som föreskriver:

1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Rätten att vidta stridsåtgärder regleras i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (medbestämmandelagen) och har också grundlagsskydd genom 2 kap 17 § RF. Till följd av Lavaldomen ändrades lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare (utstationeringslagen) angående stridsåtgärder i förhållande till utstationerande arbetsgivare. Dessa regler trädde i kraft i april 2010. Den svenska arbetsmarknadsmodellen ger också arbetsmarknadens parter en stark ställning att reglera anställnings- och arbetsvillkor inbegripet rätten att vidta stridsåtgärder.

I förslaget till en Monti II-förordning anges att rätten att vidta stridsåtgärder ska respektera etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster och vice versa samt att tillgången till alternativa tvistelösningsmekanismer inte ska inverka på nationella domstolars roll att göra proportionalitetsbedömningar vid konflikt mellan å ena sidan rätten att vidta stridsåtgärder och å andra sidan etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster. Det är ännu oklart om förslaget innebär att en part som avser att vidta en stridsåtgärd är skyldig att göra en proportionalitetsbedömning i förhållande till etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster för att avgöra om en stridsåtgärd är lovlig. I svenska lagstiftning finns inte något krav på parterna att göra en proportionalitetsbedömning. Förhållandet mellan förslaget och utstationeringslagens regler om rätten att vidta stridsåtgärder är ännu inte utredda.

En förordning får direkt tillämplighet i alla medlemsstater och får därmed direkt påverkan på den svenska arbetsmarknadsmodellen. Regeringen värnar den svenska arbetsmarknadsmodellen där förhållandena på arbetsmarknaden i hög grad regleras genom avtal mellan arbetsmarknadens parter och där utvecklingen av relationerna på arbetsmarknaden är parternas sak att sköta och utan inblandning från statens håll så långt som möjligt. Det kan konstateras att förslaget får stor effekt på den svenska arbetsmarknadsmodellen. Då förslaget är oklart så krävs ytterligare klargörande i EU-förhandlingarna och vidare analys för att utröna förslagets effekter på svenska regler.

I Sverige finns alternativa tvistelösningsmekanismer. Dessa finns bl.a. reglerade i medbestämmandelagen och det är Medlingsinstitutet som utför dessa uppgifter, alternativt hanterar parterna frågan genom kollektivavtal. Det är ännu inte analyserat om förslagets rätt till lika tillgång till alternativa tvistelösningsmekanismer omfattar alla situationer med internationella inslag på sätt som föreslås.

1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Förslaget förväntas inte få några budgetära konsekvenser.

2Ståndpunkter

2.1Preliminär svensk ståndpunkt

Regeringens ambition är att utveckla en bred samsyn mellan regering, riksdag och arbetsmarknadens parter i de frågor som förslaget aktualiserar. En mer detaljerad ståndpunkt kommer att utarbetas i ljuset av samråd med riksdagen och arbetsmarknadens parter.

Regeringens utgångspunkt i förhandlingarna är att eventuella EU-regler på området måste vara möjliga att förena med den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Förslaget syftar till att klargöra gällande rättsläge. Att döma av de första reaktionerna på förslaget från företrädare för arbetsmarknadens parter, kan det ifrågasättas om förslaget leder till det klargörande som eftersträvats.

2.2Medlemsstaternas ståndpunkter

Med reservation för att medlemsstaterna fortfarande håller på att analysera förslaget ger ett flertal medlemsstater ändå uttryck för en tveksamhet till förslaget. Flera medlemsstater har ännu inte samrått med arbetsmarknadens parter på nationell nivå.

2.3Institutionernas ståndpunkter

Institutionernas ståndpunkter är ännu inte kända

2.4Remissinstansernas ståndpunkter

Arbetsmarknadens parter har beretts möjlighet att inkomma med skriftliga synpunkter och kommentarer på förslaget. LO, TCO och Saco är starkt kritiska till förslaget och anser att förslaget i sin nuvarande form inte kan stödjas. SKL tillstyrker inte förslaget. Företagarna anser att förslaget är överflödigt och Svenskt Näringsliv att förslaget inte fyller någon praktisk funktion.

3Förslagets förutsättningar

3.1Rättslig grund och beslutsförfarande

Den rättsliga grunden är artikel 352 i EUF-fördraget. I artikeln anges att om en åtgärd från unionens sida är nödvändig för att nå något av de mål som anges i fördragen ska förslaget antas med enhällighet i rådet och med godkännande från Europaparlamentet.

Regeringen är tveksam till om det är nödvändigt att genom en förordning klargöra primärrätten och gällande EU-rättspraxis på sätt som kommissionen föreslagit och anser att frågan kräver ytterligare analys.

3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Vad gäller subsidiaritetsprincipen anger kommissionen att förordningens mål, att förtydliga allmänna principer och tillämpliga regler på EU-nivå för utövandet av rätten att vidta stridsåtgärder i samband med etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster, inbegripet behovet av att sammanjämka dem i gränsöverskridande situationer, förutsätter åtgärder på EU-nivå och kan inte uppnås av medlemsstaterna själva.

Regeringen är tveksam till om förslaget till Monti II-förordning är förenlig med subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen och anser att frågan kräver ytterligare analys.

4Övrigt

4.1Fortsatt behandling av ärendet

Regeringen förutser täta kontakter med riksdagen i denna fråga. En första överläggning i Arbetsmarknadsutskottet hölls den 12 april. Samråd i EU-nämnden är planerat till den 15 juni.

Förordningsförslaget presenterades av kommissionen vid ett första möte i rådsarbetsgruppen den 27 mars. Ett första meningsutbyte mellan medlemsstaterna skedde vid rådsarbetsgruppsmöte den 16 april. Ytterligare rådsarbetsgruppsmöten är planerade till två tillfällen i maj och ett tillfälle i juni.

Rådet för sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (EPSCO) tar upp förordningsförslaget vid sitt möte den 21 juni. Dessförinnan tas förslaget upp vid en plenumdiskussion under informella EPSCO den 24-25 april.

Regeringen avser att regelbundet samråda med arbetsmarknadens parter.

4.2Fackuttryck/termer

-------